...och det är precis så som jag vill ha det.
Som ni säkert märkt är det lite glest mellan inläggen här och det beror på den enkla anledning att livet har återgått till sin vanliga vardagslunk igen. Men "vanlig" menar jag den tiden i livet då både jag och maken min arbetar och ungarna är på dagis och i skolan. All föräldraledighet är slut, så när på en del sparade dagar som kommer plockas ut lite sporadiskt under de kommande årens lopp.
Arbete, pendling, hämtningar och lämningar på två olika ställen tar sin lilla tid. Därefter följer matlagning, köksröjning, kvällsröj och nattningar nästan så fort man kommer innanför dörren. Har man tur har man ork kvar till att sköta relationen `mamma-pappa´eller kanske ge sig ut och motionera lite därefter.
Hursomhaver så har sömnaden blivit ganska lågt prioriterad. Åtminstone den typen av sömnad som innebär att ta beställningsjobb. Tanken var att jag skulle ta det lite lugnare och istället sy upp ett lite större lager som jag kan ha och visa på marknader, för bekanta osv. Men det har fastnat vid att sy till mig själv istället. Nästan uteslutande till mig själv. Sydde en mössa till stordonnan idag, men annars är det mycket ego-sömnad.
Och det är faktsikt så här jag vill ha det. Jag har hittat en kaotisk balans som gör att jag faktiskt hinner laga både god och rolig och omväxlande middagar OCH har tid att springa 2-3 ggr i veckan. Jag deltar alltid i nattningar som innebär "fung-bok", Bamse-tidning och pekbok och även en hel del småprat i sängen nu när ett av barnen börjat skolan. Mycket funderingar måste ventileras nu när man är skolpojke ju :-)
Jag känner inte längre att jag måste ´slåss´ för att få tid vid symaskinerna för dessa lockar bara när allt faktiskt är lugnt. Och lugnt är det inte speciellt ofta med tre barn i huset. Och alla barn envisas med att vara i köket där jag syr. Fast de har både sovrum och lekrum att vara i. Men det är mysigt. Vårt kök är vårt allrum. Här leks det med lego på köksbänken, tittas på
Toystory och jagas katt samtidigt som maken diskar och jag lagar mat. Skit i symaskinerna. Jag föredrar familjeumgänge.
Men när ungarna somnat händer det ibland att mina vänner maskinerna åker fram en stund. Och det är som terapi. Dagens alla funderingar flyger sin kos i takt med att nålarna och trådarna äter sig igenom tyglagerna.
Drömmarna om att sälja i lite större skala än bara till bekanta och marknadsbesökare finns ännu kvar men äntligen har jag kunnat bli ´vän´ med drömmen och inser att allt har sin tid. Och just nu är inte ´min tid´. En del beställningar kommer jag fortsätta ta ibland....de som lockar. Men de flesta kommer jag säga nej till.
Det kommande året kommer jag lägga ner tid på mig själv: motion för att göra kroppen glad, rolig matlagning för att göra även ögonen och sinnet glada, kläder till mig själv för att själv få njuta av mina sömnadstalanger. Men framför allt tid till att vara med barn och make. Tid till att bara finnas. För tre veckor sedan skrev jag in i kalendern att helgen som kommer nu "ska vi göra ingenting och bara vara hemma". Det var tydligen ett taktiskt drag av mig för när en av makens vänner ringde och ville bestämma för umgänge såg maken i kalendern att jag ville ha en hemmahelg med bara familjen...och sa att de fick träffas en annan helg istället.
Jag tror att dessa helger fyllda av ´ingenting´ är lika viktiga som allt annat vi skriver in i våra kalendrar. Saker som vi inte vill glömma som tex födelsedagar, läkartider, möten osv. Det är i det där ´ingentinget´ som mina idéer och tankar får näring.
Så ta en paus från maskinerna och tillåt er att känna vardagen som blåser förbi medan ni kämpar med både dagtidsjobb och sömnaden av beställda barnkläder och barn och make och umgänge med vänner och nattningar och städning och matlagning och..och...och...och....Ja det finns hur mycket som helst. Låt symaskinerna stå i 14 dagar. Så ska ni se att ni känner er både mer harmoniska och fyllda med både nya idéer och sylusta när dessa dagar passerat.
Kram till er alla därute!
